Ursprung
Golfspel har en lång historia, och dess ursprung är föremål för diskussion bland forskare. Enligt historiska uppgifter spelades ett golfliknande spel för första gången den 26 februari 1297 i staden Loenen aan de Vecht i Nederländerna. Spelet involverade att använda en pinne och en läderboll, där målet var att slå bollen i ett mål några hundra meter bort. Den spelare som lyckades göra detta flest gånger vann.
Även om detta spel kan ses som en tidig form av golf, betraktas golf vanligtvis som en skotsk uppfinning. Referenser till spelet ”gowf” finns i två parlamentsbeslut från 1400-talet där det förbjuds. Vissa forskare har dock föreslagit att ”gowf” inte nödvändigtvis syftar på golf utan snarare på spel liknande shinty eller hurling, eller möjligen en föregångare till modern landhockey. Dessa forskare påpekar att det på 1600-talet spelades ett spel i Nederländerna där målet var att sänka en boll i ett hål med hjälp av en golfklubba. De menar även att ordet ”golf” kan vara en variant av det nederländska ordet ”kolf”, som betyder ”pinne”, ”klubba” eller ”slagträ”. Det bör dock noteras att ”kolf” var en inomhussport som spelades på banor av trä eller sand. Det finns också tidigare belägg för golfspel i kontinentala Europa, och ett liknande spel som kallades ”pagancia” spelades till och med i antikens Rom.
Den äldsta golfbanan i världen är ”The Old Links” vid Musselburgh Racecourse. Det påstås att Maria Stuart spelade golf där redan 1567, men de tidigaste historiskt belagda golfrundorna på banan dateras till 1672. Det är en plats med en rik historia och en betydande betydelse för utvecklingen av golfsporten.
Sammanfattningsvis kan golfspel härledas tillbaka till tidiga former av bollspel och har utvecklats över tid till den sport vi känner idag. Även om dess exakta ursprung fortfarande är föremål för diskussion, har golfen blivit en populär och älskad sport över hela världen.
Golfens sentida bevis för liknande spel i Kina
I april 2005 väckte nya bevis debatten om golfens ursprung till liv igen. Professor Ling Hongling vid universitetet i Lanzhou upptäckte vid utgrävningar bevis som tyder på att en form av spel som liknade den moderna golfen spelades i Kina redan under södra Tangdynastin, vilket var 500 år innan golfen nämndes i Skottland.
Under Songdynastin (960-1279) finns det nedteckningar från Dōngxuān som beskriver ett spel som kallades chuíwán (捶丸). Dessa nedteckningar innehåller även illustrationer av spelet. Chuíwán spelades med tio klubbor, inklusive cuanbang, pubang och shaobang, vilka kan jämföras med en driver, trä två och trä tre. Klubbarna var prydda med inslag av jade och guld, vilket antyder att golfen var för de förmögna. Kinesiska arkiv refererar till en ämbetsman från södra Tangdynastin som bad sin dotter att gräva hål för spelet. Ling föreslog att golfen exporterades till Europa och senare till Skottland av mongoliska resenärer under senmedeltiden.
En talesperson för Royal and Ancient Golf Club of St. Andrews, en av Skottlands äldsta golfklubbar, har uttalat att ”Klubb- och bollspel har funnits i många århundraden, men golfen som vi känner till den idag, med spel över 18 hål, uppstod helt klart i Skottland.”
Golfbanor och golfklubbar
Ursprungligen bestod golfbanor inte alltid av 18 hål. Till att börja med placerades golfhålen ut efter markens topografi. En tidig exempel är den ursprungliga banan i St Andrews, som bestod av 11 hål som lades ut allt eftersom naturen tillät. Spelarna spelade dessa elva hål framåt och sedan tillbaka igen, vilket innebar totalt 22 hål. Varje hål hade en green med ett hål där bollen skulle puttas i innan spelet fortsatte. Efter att bollen puttas i hålet byggdes en liten sandhög, en tee, inom en klubblängd från föregående hål.
År 1764 ansågs flera av hålen vara för korta och banan gjordes om till nio hål. Efter detta bestod en hel runda av 18 hål. Från 1860-talet växte golfen i Skottland och England och banor började även byggas på inlandet, istället för enbart vid kusterna. Vid sekelskiftet 1800-1900 fanns det omkring 200 golfbanor i Skottland och England som hade byggts av privata klubbar, järnvägsbolag och kommuner.
Sporten spred sig och den första golfklubben utanför Storbritannien, Royal Calcutta Golf Club, bildades i Calcutta 1829. Därefter bildades klubbar i länder som Sydafrika, Australien, Kanada och USA av brittiska golfspelare som hade emigrerat dit. År 1888 bildade skotten John Reid den första amerikanska golfklubben, St. Andrews Golf Club, i Yonkers, New York. Vid sekelskiftet fanns det över 1 000 golfbanor i USA.
År 1903 byggde engelsmannen Arthur Groom en golfbana 900 meter över havet i Rokkobergen, vilket blev Japans första golfbana.
Den första golfklubben på det europeiska fastlandet var Pau Golf Club i Frankrike, som bildades 1856 och där banan hade lagts ut av skotska officerare på semester. Den första tyska golfklubben var Wannsee i Berlin, som bildades 1895. I Belgien bildades Royal Antwerpen Golf Club 1888, och den första klubben i Österrike var Golf Club Wien, som bildades 1901.
Danmark blev det första landet i Skandinavien där golf spelades på 1880-talet, och den första golfklubben i landet var Köpenhamns Golf Klub, som bildades 1898. I Sverige hade Edvard Sager och Robert Sager en 6-hålsbana vid Ryfors bruk i Västergötland. Sveriges första golfklubb, Gothenburg Golf Club (1891 – 1894), följdes av Göteborgs Idrottsförbunds Golfafdelning, bildad 1902. Oslo Golfklubb bildades 1924, Helsingfors Golfklubb 1932 och Reykjavik Golfklubb 1934.
Golfens popularitet
På 1950-talet skedde en ännu större ökning av intresset för golfen, mycket tack vare TV:ns genombrott som ett populärt medium. Genom att sända golfturneringar direkt till miljontals tittare i sina vardagsrum, fick sporten en bredare exponering och lockade till sig en ny publik. Stora spelare som Arnold Palmer blev kända för sin talang och karisma och lockade ännu fler människor att följa sporten genom TV-sändningarna.
Detta sammanfall av golfens popularitet och TV:s inflytande bidrog till att göra sporten mer tillgänglig och attraktiv för både aktiva spelare och åskådare. Golfen blev inte bara en aktivitet för eliten utan fick en bredare spridning och blev en sport som lockade människor från alla samhällsskikt att delta och följa med spänning.
Under 1920-talet växte golfens popularitet lavinartat, och spelarna Bobby Jones och Walter Hagen var två centrala figurer som ofta omnämndes i tidningar och radiosändningar. Deras framgångar på golfbanan gjorde dem till kändisar och inspirerade många människor att ge sig in i sporten.
Utrustningens utveckling
De tidigaste golfklubborna som användes på 1400-talet var tillverkade med träskafthuvuden och klubbskaftet var lindat med sämskskinn. På 1700-talet introducerades de första klubbor med metalltillverkade huvuden och utslagsklubborna hade avlånga trähuvuden. Initialt var klubbhuvuden tillverkade av hårda träslag som fruktträ och senare persimon. Mot mitten av 1800-talet introducerades klubbor med mer rundade huvuden för att spelarna skulle kunna hantera svåra lägen såsom hjulspår, hovavtryck och kaninhål.
De första golfbollarna var gjorda av trä, men på 1600-talet ersattes de av fjäderbollar. År 1848 introducerades guttaperkabollarna och i början av 1900-talet kom Haskellbollen, som hade en hårdgummikärna.
Från omkring 1900 började människotillverkade material som läder och andra syntetiska material användas inom golfutrustningen. På 1930-talet introducerades metallskaft och träpeggar. Metallskaft hade tidigare använts i USA under 1920-talet, men de godkändes först 1929 av Royal and Ancient Golf Club of St Andrews. Under 1970-talet började metall användas för klubbornas huvuden istället för trä, och under 1980-talet blev grafitskaft vanligt förekommande.
De första golfbagarna dök upp i slutet av 1800-talet och liknade en rund korg med ett trästativ. På 1920-talet kom de första golfvagnarna, vilket underlättade transporten av golfbagarna på hjul.